Vackra orangea frukter, fotograferade i december efter att de eftermognat i fönstret inomhus.

Physalis är ett fantastiskt bär att fylla ut med, när det finns yta över i köksträdgården. Bär kan vi äta hur mycket som helst av och det är alltid motiverat att odla mycket av dem. Problemet är att det finns få ettåriga bärplantor, vilket gör att jag till exempel måste upplåta den där ytan under flera år. Jordgubbar funkar ganska bra att plantera även om de är fleråriga, men de ger ju mest utdelning från andra året så de blir mer av en utfyllnad år ett.

Min lösning är alltså att odla physalis; gyllenbär eller kapkrusbär. Trots att vi oftast ser dem krukodlade går de fint att odla på friland på många platser i landet. Jag odlar i zon 3 och får skördar som är helt okej. I växthus går det förstås ännu bättre, men där blir plantorna väldigt stora.

Helst väljer jag att odla den sortens physalis som heter kapkrusbar, inte gyllenbär. Kapkrusbären blir mycket större och lite syrligare i smaken, mer likt de vi brukar köpa i butik. De verkar kräva lite varmare växtläge än släktingen gyllenbär och mognar dessutom lite senare. Men när de väl mognat är de å andra sidan så mycket godare.

Det mogna kapkrusbäret är vackert gult i färgen med ett papperslikt hölje runt omkring. Det känns riktigt läckert att kunna äta de här egenodlade bären som är så exotiska på något sätt.

Barnfavorit

Barnen älskar både gyllenbär och kapkrusbär. På friland i köksträdgården är de därför suveräna som utfyllnad. Ett gäng plantor på en annars oanvänd plätt ger barnen sysselsättning på sensommaren när de prassliga höljena plötsligt innehåller gula små läckerheter.

I år (2015) odlade jag en särskilt högväxt sort av kapkrusbär som heter "Schönbrunner Gold" från Lindbloms Frö. Plantorna blir upp till tre meter höga och är på grund av sitt omfång lite tåligare mot frost än andra physalis. De trivs i växthus och där kan de stå långt in på hösten. Det fina med just den här sorten är att de ger enorma frukter. Jag sådde mina plantor lite sent så de hann inte mogna i den utsträckning jag önskat. Men de frukter som nu hunnit eftermogna på fönsterbrädet är riktiga läckerheter. Bären väger upp till 20 gram styck, jämfört med vanliga gyllenbär som bara väger upp till 5 gram.

Kapkrusbär av olika sorter växer både i och utanför tunnelväxthuset. I växthuset står de stora plantorna av sorten 'Schönbrunner Gold'.

Under hösten skördade jag en hel stor papperskasse full med hundratals frukter som legat och eftermognat i fönstret i sovrummet. Några har efterhand slunkit ner i den här magen...

Eftermogna inomhus

De frukter som inte hinner mogna under säsongen lägger jag i ett fönster för att eftermogna. De allra flesta gör mognar men de som inte hunnit så långt i utvecklingen innan skörd verkar skrumpna ihop istället.

Alltså. Har du yta över och inte vet vad du ska odla? Satsa på kapkrusbär eller gyllenbär. Så tidigt på säsongen eller ta sticklingar från föregående års plantor. Jag föredrar att ta sticklingar eftersom stora plantor som övervintras lätt angrips av bladlöss som är svåra att bli av med. Men det funkar fint att övervintra dem nerklippta i svalt utrymme, då kan sticklingar lätt tas kommande vår och det går lite snabbare att få fram tidiga plantor.

Mindre näring - fler bär

Min erfarenhet är att plantorna sätter stora mängder blad och grenar om de står i jord som innehåller mycket näring. Om de får varmt växtläge och lagom med vatten, men inte fullt så mycket näring, har mina plantor gett bäst utdelning. På friland behöver de mindre plantorna av till exempel gyllenbär bindas upp. Grenarna viker visserligen ner sig mot marken, men det är inget problem. De större sorterna mår bäst av att bindas upp längs stöd eftersom grenarna knäcks annars. De frösår sig lätt på friland när bären hamnar på marken och där går det fint att gräva upp småplantor året därpå, så också i växthus förstås.

Vi äter gärna bären rakt upp och ner som de är. Har vi överskott kan de lätt mixas till en smet och frysas in för att blandas med jordgubbar eller hallon till pannkakor.
/Sara Bäckmo